En 19-åring har anmält sin tatuerare för misshandel. Det gjorde ont att bli tatuerad, dessutom gjorde det ont efteråt. Tatueringarna blev nämligen infekterade och 19-åringen hävdar i sin polisanmälan att tatueraren måste ha arbetat med orena verktyg.
Fast polisen är tveksam. Att det gör ont att bli tatuerad är ett faktum. Att tatueraren uppsåtligen skulle ha åstadkommit infektionerna tvivlar man på.
– Kanske handlar det snarare om oaktsamhet än misshandel. Vi får nog utreda detta vidare, säger Pernilla Palm på krimjouren.
I Värmlands Folkblads webbutgåva står det Kristinehamn i artikeln, kanske för att 19-åringen är bosatt där eller för att polisanmälan lämnats in där. Jag vet inte, men för att undvika ryktesspridning vill jag poängtera att Kingsroad Tattoo i Kristinehamn inte har något med detta att göra och det är alltså inte vi som blivit anmälda. Läser man artikeln noga ser man att ”tatueringen har inte utförts i Värmland”.
Utan att veta mer om fallet är det svårt att spekulera i vad som hänt. Det vore intressant att veta om det var en ”riktig” tatuerare som jobbar i en studio eller om det var en av hemmapularna som dyker upp som svampar ur jorden efter alla TV-serier om tatueringar.
Vad det gäller ”hemmatatuerare” kan jag inte för mitt liv förstå hur man kan gå till en sådan, oftast för att spara några kronor (och eftersom de inte betalar någon skatt så är det ju enkelt att lägga priserna under etablerade studiors priser) när de flesta av dom inte har en aning om hygien eller smittspridning, och heller inte tatueringsteknik. Ingen skulle väl tex få för sig att gå till en outbildad hemmatandläkare som lagade tänder i sina föräldrars garage eller i köket i sin lägenhet?
Sedan kan man ju faktiskt få en infektion i en nygjord tatureing även om man varit hos en proffesionell tatuerare som använt sterila redskap. Tatueringen är ju ett öppet sår och det kan räcka med att kläderna, eller sängkläderna kommer emot tatueringen. Ett annat sätt är att man tvättar tatueringen utan att tvätta händerna innan.
Misstänker man att tatueraren använt orena verktyg ska man anmäla det till hälsomyndigheten på den ort tatueringen utförts. Att polisanmäla hjälper nog inte eftersom vi tyvärr inte har någon lag i sverige mot att vem som helst tatuerar. Misshandel kan det ju knappast heller vara tal om när man har gått dit frivilligt.
Ska du tatuera dig så kolla om tatueringsstudion är regelbundet kontrollerad av hälsomyndigheten. Välj en tatuerare som är medlem i Sveriges Registrerade Tatuerare eller åtmindstone jobbar enligt deras regler för hygienstandard. Kolla så tatueraren använder engångsnålar från obrutna förpackningar och fråga gärna hur de steriliserar de verktyg som inte är engångs.
En seriös tatuerare svarar på dina frågor (på ett lättfattligt sätt) utan att sätta upp en stöddig attityd. Gör han/hon inte det bör du nog gå till någon annan.
Frukost med Rebecca, Magnus och Elvira. Fortfarande inga bacon. Magnus undrade om jag hade sovit gott, så jag sa att det hade jag – så ljög jag om att jag gått ner i baren och druckit sprit med några andra tatuerare tills jag blev drängfull och sedan vaknat nerpissad. Magnus skrattade bara och sa att det trodde han nog inte. Faktum var att han hade tänkt busa på mitt rum men allt krånglade till sig så han hann helt enkelt inte. När han och Elvira kommit upp på mitt rum igår och förstått att de fått fel nyckelkort var inte Elvira ett dugg sugen på att gå ner till receptionen för att byta. Hon ville stanna på rummet och se på TV. Inget tjat hjälpte (hon kan vara ganska bestämd för att vara så liten) så Magnus sa åt henne att hon kunde vänta på rummet, men hon fick inte öppna dörren för någon, vad den än sa, och det lovade hon. Sedan sprang han ner och förklarade att han fått fel kort och de programmerade om kortet till rätt rum. När han kom upp till mitt rum igen fungerade ju inte kortet längre och Elvira vägrade öppna åt honom vad han än sa, för det hade hon ju lovat. Efter mycket krånglande lyckades han faktiskt få upp dörren ändå (han visade mig knepet efter frukosten) så det visade sig att med rätta knycken behöver man inte rätt nyckelkort. När han hade fått upp dörren hade Elvira varit lite bekymrad för hon ”trodde” att hon spillt ut sitt mineralvatten i sängen. Magnus hade kännt på sängen runt där hon suttit men inte kännt något, men när jag sedan sa att det varit blött visste han ju direkt vad det var.
Sedan var det utcheckning och iväg till mässan för en sista ansträngning. Jag tatuerade bland annat en boxhandske som höll en viol på armen på en tjej. Det skulle symbolisera hennes föräldrar – hennes pappa hade varit boxare när han levde och hennes mamma hette Viola.
Burlesquetjejjerna hann köra två shower till varvat med tatueringstävlingar innan det blev stängningsdags. Vi tog en sista tur bland försäljarna innan vi rev vårt bås, packade in alla grejjer i bilen och gav oss av mot Värmland igen efter ännu en avklarad mässa i Norrköping.
Om inte jag minns helt fel är det fjärde gången vi är med på Svenska Tatueringsmässan (2006, 2008, 2009 och 2010). Dessutom har vi varit på några möten med Sveriges Registrerade Tatuerare och på branschträffen Studio Fusion Party, och varje gång har vi bott på samma ställe. Grand Hotell börjar kännas lite som ”hemma när vi är i Norrköping”. Men i år blev jag faktiskt besviken – det fanns inga bacon på frukostbufféen! Rebecca skrattade som vanligt åt mina ”störningar”, men jag tyckte det var på gränsen till katastrof.
På vägen mellan hotellet och mässan stannade vi på ÖB och jag sprang in för att köpa plastmuggar. Där höll jag på att fastna, för dom hade precis allt där inne. Hur fräcka grejjer som helst, men jag hade ju lite bråttom så jag fick rycka åt mig plastmuggar, blyertspennor och så hittade jag sådana där sprayflaskor i aluminium som vi använder. Vi har köpt våra på mässor i Stavanger och Toulouse, och av någon supplyer här hemma och de brukar kosta dryga hundralappen men på ÖB i Norrköping kostade de 29 spänn!
Efter att ha hälsat god morgon på våra båsgrannar var det bara att montera ihop maskinerna och köra på igen. DJ Boba drog igång musiken och på scenen började tävlingarna. Efter några timmar skulle det bli burlesqueshow med Swedish Siren och Kandi von Kane, och det kunde ju bli intressant eftersom jag aldrig sett någon sådan. Det blev tjockt med folk framför scenen. Man såg väldigt bra från vårt bås, men jag satt ju och tatuerade, så jag fick nöja mig med att kasta en blick mot scenen då och då, och jag kan väl säga att det var nog inte riktigt min grej. Det skulle kanske kunna jämföras med striptease fast mest tease då, eftersom de inte tog av sig så värst mycket. Publiken verkade dock gilla det och jublade när de fick se en skinka eller ett bröst blottat. Anmärkningsvärt var kanske att det var nog nästan 50% tjejjer som stod längst fram och jublade.
Efter ytterligare tävlingar var det dags för Honky Tonk Angels, och nu började man ju kunna deras låtar lite för jag kom på mig själv med att nynna med medans jag jobbade. Efter någon timme var jag nere i relaxavdelningen på personaltoaletten och när jag kom ut därifrån satt burlesquetjejjerna i en soffgrupp och softade. De hejjade käckt på mig när jag gick förbi. När de sedan gick upp på scenen för sin andra show tyckte Rebecca att de var dåliga på att ta av sig. Då ljög jag friskt och sa att de minsann haft mindre på sig när jag träffat dem i relaxen, fast då hotade Rebecca med att hon skulle skvallra för min fru.
Frammåt kvällen började vi bli lite slitna. Vi hade ju faktiskt jobbat nästan lika länge som två normala arbetsdagar hemma. Vi gick till restaurangen och sedan tog vi en runda bland alla försäljarna och tittade på kläder och annat. På scenen spelade Honky Tonk Angels igen och nu var det ett fruktansvärt drag. Ett gäng skinheads stod längst fram och dansade som tokiga till musiken. Lite otippat musikval för skinheads tänkte jag, men det visar väl bara att bra musik är bra musik oavsett genre.
Tattooist Of The Year vanns av Gunnar på Bluebird Tattoo i Västerås. Grattis!
På väg hem till hotellet frågade jag Rebecca om vi skulle sätta oss i baren en stund, men hon hade bråttom upp på rummet eftersom hennes gubbe och dotter kommit under kvällen. Hon berättade också att receptionen naturligtvis gett honom fel nyckelkort när han kom så han hade först gått till mitt rum. ”Så det kan ju vara så att han gjort något bus” sa Rebecca. Eftersom jag känner Magnus tänkte jag att det nog var troligare att han hade gjort något bus än att han inte hade gjort det.
När jag kom upp på rummet började jag leta efter buset, men kunde först inte hitta något. Det mesta såg ut som när jag lämnade rummet. Den enda skillnaden var att en flik av täcket var uppvikt. Det såg ut som att någon ville att man skulle titta däråt istället för på något annat. Så hittade jag buset: sängen var blöt fast i andra änden från det uppvikta täcket. Antagligen hade han hoppats att jag skulle gå till baren, komma in full och inte märka något förrän nästa dag och tro att jag pissat ner mig i sömnen.
Kul, tänkte jag och torkade sängen med en hårblås som lågg i en låda. Sedan gick jag och la mig och funderade på vad jag skulle säga till honom vid frukosten i morgon.
Upp med tuppen och full gas till tatueringsstudion för att packa det sista. Jag hade ju börjat i onsdags innan vi for upp till min svärmors 80-års dag i Norge, och Rebecca hade fixat resten. Det var bara lite ”sista sekunden grejjer” och sedan ut i bilen med allt. Det går smidigare för varje mässa även om vi kände oss lite ringrostiga den här gången.
Mot Norrköping – Pizza i Finspång – incheckning på Grand Hotell. Rebecca hade ju lyckats krångla till det rejält i huvudet på de stackars tjejjerna i incheckningen. Hon hade skrivit på fel rader och gjort egna i bokningsmallen så de trodde att hon skulle ha ett enkelrum och jag skulle dela ett dubbelrum med hennes gubbe Magnus. De tittade misstroget på mig när jag försökte förklara att jag inte ville dela något rum med honom och så drog dom raskt slutsatsen att Rebecca och jag skulle dela rum och Magnus som skulle komma efter skulle ha enkelrummet. Nej, försökte vi igen och då blev det ännu märkligare för då skulle Magnus ensam få dubbelrummet och Rebecca och jag dela på enkelrummet. Till slut struntade vi i deras obegripliga logik och bytte helt enkelt nyckelkort med varandra så vi hamnade i rätt rum.
Efter att ha slängt upp väskorna for vi ut till mässan och började rigga vårt bås så vi skulle hinna innan det öppnade klockan 17. För en gångs skull trodde jag att vi skulle hinna i tid men då började dom naturligtvis att släppa in folk tidigare. Sen var det jobb för nästan hela slanten. Vi hann väl tjata lite med kollegor vi kände sedan förr och en och annan ny bekantskap med för den delen, men annars var det mest hårt jobb.
Musiken i år var fantastisk. Boba (x-Hellacopters) var DJ och han spelade världens bästa blandning av världens bästa låtar. Det var nästan så jag trodde att han hade gjor inbrott i mitt förråd och stulit mina gamla blandband. Det var faktiskt en låt jag INTE kände igen, men den var väldigt bra och jag funderade på att gå och fråga honom vad det var för något, men det blev aldrig av.
Frammåt kvällen gick Honky Tonk Angels på scenen. De spelade country ”som det lät förr”, och i alla fall jag associerade till Coenbrödernas film Oh Brother Where Areth Thou? Det kan ju lätt bli lite gnälligt, men jag tyckte dom var bra.
Rebecca och jag hann med någon liten shoppingrunda också och jag klämde en cider i baren innan det var slut för dagen och dags att åka tillbaka till hotellet.
Den här helgen är det dags igen för Svenska Tatueringsmässan i Norrköping. Rebecca och jag är där hela helgen och tatuerar förhoppningsvis så maskinerna glöder.
Svenska Tatueringsmässan arrangeras i Borgen, Folkets Park, Norrköping – en mötesplats för landets bästa tatuerare och inte minst tatueringsintresserade.
Här finns tatuerare från hela Sverige och en mängd olika stilar och tekniker att samlas, vilket gör det möjligt för dig att hitta den perfekta tatueraren!
Även en hel del utställare kommer att finnas på plats, och dessutom även en hel del snygga kläder! Är du ute efter smycken av olika slag är detta rätt ställe att leta på, och det är det även om du är intresserad av att skaffa dig en ny piercing.
Vi får väl se hur mycket uppdateringar det blir… möjligtvis får det bli efter att vi kommit hem igen.
Aftonbladet skriver om tatueraren Blane Dickinson och hans treåriga dotter Ruby som siktar på att bli världens yngsta tatuerare.
”Han har redan beställt ett tatueringskit från USA som är gjort för små händer. Det ska Ruby få i 4-årspresent i oktober.
– Ruby vet att hon ska få det och kan inte vänta. Hon vill bli tatuerare när hon växer upp. Målet är att hon ska tatuera in mitt ben med en födelsedagshälsning när jag fyller 40, säger pappa Blane enligt Daily Mail.
När hon kommer hem från dagis får hon lektioner av pappa och övar med ett leksakskit i sin pappas tatueringssalong i Penmaenmawr i Wales. Världsrekordet innehas just nu av en femårig flicka som tatuerat in delar av en fjäril på sin pappa. Det rekordet är far och dotter Dickinson ute efter att slå. ”
Personligen tycker jag väl att barn ska få bestämma själva vad de vill bli när de blir stora och Ruby hinner säkert ändra sig både en och två gånger innan hon är stor nog att börja jobba. Annars kommer jag att tänka på en episod som inträffade när jag gick som lärling. Min ”lärares” dotter som då var tre år kröp in bakom soffan i hans nyrenoverade vardagsrum och där satt hon i timmar. När han frågade vad hon gjorde så sa hon att hon lekte tatueringsstudio. Det tyckte han var gulligt, men han tänkte väl inte mer på det förrän han upptäckte att hon hittat spritpennor i olika färger och målat tatueringsmotiv över hela väggen. När han blev lite upprörd svarade hon att det ska ju vara så i en tatueringsstudio.
Annars verkar Blane Dickinson, som driver studion Inkaholics Anonymous, vara en mediahora av stora mått. 2007 annonserade han i tidningarna i storbritannien efter ett frivilligt offer som han skulle tatuera in en tallrik med ägg och bacon på huvudet på, som någon slags hyllning till den traditionella brittiska frukosten och förra året skapade han rubriker när han fick ett porträtt av Simon Cowell från American Idol intatuerat på sin ena skinka.
Sydsvenskan har hängt en eftermiddag på Lödde köpcentra, ett av de största kommun- och stadsdelscentren i Sverige. Det hamnar på åttonde plats i en kundmätning som branschtidningen Market har gjort.
Så här skriver de om ett besök på tatueringsstudion i centret:
Erik Jensen kniper ihop ögonen när spetsen på nålen nuddar armen. Malin Andersson bättrar på hans tatuerade svala på armen. Hart break tatto sticker ut på gallerian bland hantverk, kläder, blommor och mat.
– Jag hade hört talas om att hon var bra och sett bilder på nätet, säger Erik Jensen från Lund.
Det är oftast så salongen får sina kunder. Och de är många. Just nu är det tre, fyra månaders väntetid till Malin och studions ägare Johan Lindberg. Hon ser fördelar med att finnas i ett litet köpcentrum. Verksamheten avdramatiseras.
– Ofta ligger tatuerare i källarlokaler. Här kan vem som helst kan titta in. Den som bara ska köpa mjölk på Ica ser vad vi gör, säger hon.
Den internationella skvallerpressen (i sverige bla representerade av Expressen Extra) har slagit upp 17-åriga Hannah Montana-skådisen Miley Cyrus bröst, eller mer exakt vad hon har under sitt ena bröst, sista veckan.
Miley har varit på bad och sol semester i Miami och på smygtagna bilder av henne tror man sig se en tatuering. Uppenbarligen har hon tatuerat in en text för med lite god vilja kan man läsa ”Just Breathe” på bilderna.
Det har spekulerats i vad det ska betyda och en teori var att det ursprungligen stått Justin Gaston, men ändrats efter att förhållandet mellan Miley och Gaston tagit slut. Den teorin kan alla som vet det minsta om tatueringar avfärda direkt. Att ändra en text så är omöjligt utan att ta bort stora delar med laser, och då skulle man ju lika väl kunna ta bort hela texten.
Miley förklarar själv tatueringen med att det är en hyllning till en nära vän som avled 2007 av cystisk fibros. ”Just Breathe” är amerikanska Cystic Fibrosis Foundations slogan, och placeringen av tatueringen över Mileys lunga är också en anspelning på sjukdomen.
En stor del av upprördheten över Mileys tatuering i USA kommer sig av att det i flera amerikanska stater är olagligt att tatuera 17-åringar.
Så ligger artikeln om oss ute på nätet också. I papperstidningen kom den redan igår, och den väckte en del uppmärksamhet. I princip alla som ringde eller var in i studion i går kommenterade den, och en del ringde bara för att de sett artikeln. Rebecca blev lite sur på mig för att jag inte korrekturläst bättre för det blev visst en liten ihopblandning i det hon sagt. Det var hemmatattuerare hon varnade för, inte icke SRT-anslutna studios. Annars tyckte vi att det var en bra och trevlig artikel.
Aftonbladet skriver om tatueraren Blane Dickinson och hans treåriga dotter Ruby som siktar på att bli världens yngsta tatuerare.
