Vi har fått inbjudan till Gathering Of The Tribes som ska hållas 14 – 16 januari 2011. Det var trevligt att få inbjudan, men Kingsroad Tattoo har nog inte ekonomi till en sån resa just nu. Gathering Of The Tribes, som är en ”Tribal och Tattoo mässa” hålls på The Borneo Convention Centre, Kuching, Sarawak i Malaysia.
Gathering Of The Tribes är mer än bara en vanlig tatueringsmässa. Det blir diverse föreläsningar, utställningar och mycket mer. Allt för att fira stamkulturen hos de folk som har den äldsta fortfarande levande tatueringstraditionen.
Det var verkligen kul att studion få en inbjudan, och även om inte det funkar den här gången skulle jag gärna åka ett annat år.
Nu är det dags för Tattoofest Värmland – den första upplagan av en riktig tatueringsmässa i Kristinehamn.
Ett 20-tal av sveriges bästa tatuerare, och ett antal utställare och försäljare kommer att vara på plats i Grand-Folkets Hus i Kristinehamn den 1 – 2 oktober för vad som förhoppningsvis kommer att bli ett årligen återkommande evenemang.
Hellbilly Boys och Rockits kommer att stå för den musikaliska underhållningen och den välkände fakiren Tobias Törnell är konferencier (och kommer troligen att visa upp lite självplågeri från scenen).
Barbarella, sveriges ledande försäljare av piercingsmycken kommer att vara på plats och Rebecca från Kingsroad Tattoo kommer att ha hand om piercingen.
Ju mer folk som dyker upp, dessto roligare blir det så kom igen nu alla tatuerings och piercing intresserade!.
Klockan är snart 9 och jag ska bara dricka ur mitt Te innan jag åker ner till klubben och byter fordon. Sedan bär det av till Sälen. Kingsroad Tattoo on tour!
Det var meningen att vi skulle ha en bil i sällskap till tatueringsutrustningen, och att jag och Rebecca skulle åka hoj, men nu blev det ändrade planer och hon fick ta bil istället. Jag tänkte först åka med i bilen, men det har blivit väldigt lite mc sista två veckorna pga Stavangermässa, norgebesök och sjukdom – och sedan har det ju spöregnat på det, så jag kände att när jag fick en chans att köra några mil fick jag ta den. Det är ju tänkt att man ska vara biker….
Träffen i Lindvallen verkar ju vara lite annorlunda än de träffar jag brukar åka på, men det kan ju bli kul med lite nya äventyr….
30:e – 31:e Juli är det dags igen. Då går den 6:e internationella tatueringsmässan i Stavanger av stapeln.
Isobel Varley (världens mest tatuerade äldre kvinna), Elaine Davidson (världens mest piercade kvinna), Fakiren och tokstollen Crazy White Sean och Dan Gold från London Ink kommer att gästa Stavanger tillsammans med några av världens bästa tatuerare. Självklart finns Kingsroad Tattoo på plats för 5:e året i följd.
Expressen meddelar att Linda Rosing har varit och tatuerat sig igen. Nu har hon gjort om den ”egendesignade” texten hon gjorde för någon månad sedan. Det framgår inte av artikeln om hon varit på samma ställe som förra gången, eller om hon varit hos en ny studio, och jag har inte lyckats hitta något på hennes blogg heller.
Smaken är ju som baken, men i mina ögon är den nya varianten hundra gånger snyggare och mer proffsig än den såg ut innan. ”Egendesignat” i all ära, men det kanske lönar sig att låta en fackman skissa lite på ens idé. En professionell tatuerare vet ju åtmindstone vilken sorts bilder som funkar som tatueringar.
Kanske är det lite Rock’N'Roll i alla fall. Jag mådde något bättre i morse när jag masade mig ur sängen. Solen sken också så jag åkte till motorcykelklubben för ett snabbt fordonsbyte. Och så ”Hit The Highway”.
När man kommer ut på öppna vägen och ger gas – det börjar gå olagligt fort, man känner vibrationerna från motorn och man möter dem med kroppen tills man på något konstigt sätt hamnar i synk med maskinen. Man börjar känna en slags surrande känsla av välbefinnande någonstans i magtrakten som sakta sprider sig ut i kroppen tills man känner i hela kroppen hur bra man mår. Samtidigt stiger ljudet från avgasröret till ett dovt vrål- det är nog världens bästa terapi.
Just i det läget blåser allt obehagligt bort. Feber, hosta, snuva eller vad som nu tynger en. Man är nästan som i ett vacuum där ingenting existerar utom man själv, maskinen och själva känslan. Naturligtvis blir inte varje motorcykeltur sådan, men när man en gång varit där är det dit man strävar – det är den där känslan man längtar efter, och precis som hos en narkoman finns suget kvar långt långt efteråt.
Det finns en gammal biker-klyscha som säger: ”If I have to explain You wouldn’t understand” och lite så är det. De som själva varit där vet vad jag pratar om, för de andra låter det troligen bara som svammel.
När jag kom fram till studion mådde jag bättre än på länge. Det blev också en ganska lugn dag där. Jag tatuerade en liten skorpion, som jag blev väldigt nöjd med, i nacken på en dam och det enda tråkiga på hela dagen var att jag tog kort på tatueringen men sedan hade kortet spårlöst försvunnit ur kameran. Troligen tryckte jag väl fel på något vis.
PS. Det pratas och skrivs mycket om bikerkriminalitet, men jag har ett förslag. Höj hastighetsgränserna med 30 – 40 km/h, så sjunker den säkert med hälften!
Jag var ute i ett ärende på förmiddagen och när jag kom tillbaka låg det en tidning bakom disken. Det var tydligen Eddie från Miljö och Hälsa som varit inne med den. Han trodde vi kanske var intresserade eftersom det stod om hur Miljö och Hälsa gjort stor genomgång av tatuerare och piercare i Örebro och Uppsala.
Det var spännande läsning, särskilt att se hur kontrollanterna ser på tatueringsbranchen.
Jag frågade Rebecca om hon trodde hans besök hade något samband med gårdagens tidningsartikel, men han hade inte nämnt något om den och hon hade inte tänkt på att fråga heller.
En 19-åring har anmält sin tatuerare för misshandel. Det gjorde ont att bli tatuerad, dessutom gjorde det ont efteråt. Tatueringarna blev nämligen infekterade och 19-åringen hävdar i sin polisanmälan att tatueraren måste ha arbetat med orena verktyg.
Fast polisen är tveksam. Att det gör ont att bli tatuerad är ett faktum. Att tatueraren uppsåtligen skulle ha åstadkommit infektionerna tvivlar man på.
– Kanske handlar det snarare om oaktsamhet än misshandel. Vi får nog utreda detta vidare, säger Pernilla Palm på krimjouren.
I Värmlands Folkblads webbutgåva står det Kristinehamn i artikeln, kanske för att 19-åringen är bosatt där eller för att polisanmälan lämnats in där. Jag vet inte, men för att undvika ryktesspridning vill jag poängtera att Kingsroad Tattoo i Kristinehamn inte har något med detta att göra och det är alltså inte vi som blivit anmälda. Läser man artikeln noga ser man att ”tatueringen har inte utförts i Värmland”.
Utan att veta mer om fallet är det svårt att spekulera i vad som hänt. Det vore intressant att veta om det var en ”riktig” tatuerare som jobbar i en studio eller om det var en av hemmapularna som dyker upp som svampar ur jorden efter alla TV-serier om tatueringar.
Vad det gäller ”hemmatatuerare” kan jag inte för mitt liv förstå hur man kan gå till en sådan, oftast för att spara några kronor (och eftersom de inte betalar någon skatt så är det ju enkelt att lägga priserna under etablerade studiors priser) när de flesta av dom inte har en aning om hygien eller smittspridning, och heller inte tatueringsteknik. Ingen skulle väl tex få för sig att gå till en outbildad hemmatandläkare som lagade tänder i sina föräldrars garage eller i köket i sin lägenhet?
Sedan kan man ju faktiskt få en infektion i en nygjord tatureing även om man varit hos en proffesionell tatuerare som använt sterila redskap. Tatueringen är ju ett öppet sår och det kan räcka med att kläderna, eller sängkläderna kommer emot tatueringen. Ett annat sätt är att man tvättar tatueringen utan att tvätta händerna innan.
Misstänker man att tatueraren använt orena verktyg ska man anmäla det till hälsomyndigheten på den ort tatueringen utförts. Att polisanmäla hjälper nog inte eftersom vi tyvärr inte har någon lag i sverige mot att vem som helst tatuerar. Misshandel kan det ju knappast heller vara tal om när man har gått dit frivilligt.
Ska du tatuera dig så kolla om tatueringsstudion är regelbundet kontrollerad av hälsomyndigheten. Välj en tatuerare som är medlem i Sveriges Registrerade Tatuerare eller åtmindstone jobbar enligt deras regler för hygienstandard. Kolla så tatueraren använder engångsnålar från obrutna förpackningar och fråga gärna hur de steriliserar de verktyg som inte är engångs.
En seriös tatuerare svarar på dina frågor (på ett lättfattligt sätt) utan att sätta upp en stöddig attityd. Gör han/hon inte det bör du nog gå till någon annan.
Frukost med Rebecca, Magnus och Elvira. Fortfarande inga bacon. Magnus undrade om jag hade sovit gott, så jag sa att det hade jag – så ljög jag om att jag gått ner i baren och druckit sprit med några andra tatuerare tills jag blev drängfull och sedan vaknat nerpissad. Magnus skrattade bara och sa att det trodde han nog inte. Faktum var att han hade tänkt busa på mitt rum men allt krånglade till sig så han hann helt enkelt inte. När han och Elvira kommit upp på mitt rum igår och förstått att de fått fel nyckelkort var inte Elvira ett dugg sugen på att gå ner till receptionen för att byta. Hon ville stanna på rummet och se på TV. Inget tjat hjälpte (hon kan vara ganska bestämd för att vara så liten) så Magnus sa åt henne att hon kunde vänta på rummet, men hon fick inte öppna dörren för någon, vad den än sa, och det lovade hon. Sedan sprang han ner och förklarade att han fått fel kort och de programmerade om kortet till rätt rum. När han kom upp till mitt rum igen fungerade ju inte kortet längre och Elvira vägrade öppna åt honom vad han än sa, för det hade hon ju lovat. Efter mycket krånglande lyckades han faktiskt få upp dörren ändå (han visade mig knepet efter frukosten) så det visade sig att med rätta knycken behöver man inte rätt nyckelkort. När han hade fått upp dörren hade Elvira varit lite bekymrad för hon ”trodde” att hon spillt ut sitt mineralvatten i sängen. Magnus hade kännt på sängen runt där hon suttit men inte kännt något, men när jag sedan sa att det varit blött visste han ju direkt vad det var.
Sedan var det utcheckning och iväg till mässan för en sista ansträngning. Jag tatuerade bland annat en boxhandske som höll en viol på armen på en tjej. Det skulle symbolisera hennes föräldrar – hennes pappa hade varit boxare när han levde och hennes mamma hette Viola.
Burlesquetjejjerna hann köra två shower till varvat med tatueringstävlingar innan det blev stängningsdags. Vi tog en sista tur bland försäljarna innan vi rev vårt bås, packade in alla grejjer i bilen och gav oss av mot Värmland igen efter ännu en avklarad mässa i Norrköping.
Om inte jag minns helt fel är det fjärde gången vi är med på Svenska Tatueringsmässan (2006, 2008, 2009 och 2010). Dessutom har vi varit på några möten med Sveriges Registrerade Tatuerare och på branschträffen Studio Fusion Party, och varje gång har vi bott på samma ställe. Grand Hotell börjar kännas lite som ”hemma när vi är i Norrköping”. Men i år blev jag faktiskt besviken – det fanns inga bacon på frukostbufféen! Rebecca skrattade som vanligt åt mina ”störningar”, men jag tyckte det var på gränsen till katastrof.
På vägen mellan hotellet och mässan stannade vi på ÖB och jag sprang in för att köpa plastmuggar. Där höll jag på att fastna, för dom hade precis allt där inne. Hur fräcka grejjer som helst, men jag hade ju lite bråttom så jag fick rycka åt mig plastmuggar, blyertspennor och så hittade jag sådana där sprayflaskor i aluminium som vi använder. Vi har köpt våra på mässor i Stavanger och Toulouse, och av någon supplyer här hemma och de brukar kosta dryga hundralappen men på ÖB i Norrköping kostade de 29 spänn!
Efter att ha hälsat god morgon på våra båsgrannar var det bara att montera ihop maskinerna och köra på igen. DJ Boba drog igång musiken och på scenen började tävlingarna. Efter några timmar skulle det bli burlesqueshow med Swedish Siren och Kandi von Kane, och det kunde ju bli intressant eftersom jag aldrig sett någon sådan. Det blev tjockt med folk framför scenen. Man såg väldigt bra från vårt bås, men jag satt ju och tatuerade, så jag fick nöja mig med att kasta en blick mot scenen då och då, och jag kan väl säga att det var nog inte riktigt min grej. Det skulle kanske kunna jämföras med striptease fast mest tease då, eftersom de inte tog av sig så värst mycket. Publiken verkade dock gilla det och jublade när de fick se en skinka eller ett bröst blottat. Anmärkningsvärt var kanske att det var nog nästan 50% tjejjer som stod längst fram och jublade.
Efter ytterligare tävlingar var det dags för Honky Tonk Angels, och nu började man ju kunna deras låtar lite för jag kom på mig själv med att nynna med medans jag jobbade. Efter någon timme var jag nere i relaxavdelningen på personaltoaletten och när jag kom ut därifrån satt burlesquetjejjerna i en soffgrupp och softade. De hejjade käckt på mig när jag gick förbi. När de sedan gick upp på scenen för sin andra show tyckte Rebecca att de var dåliga på att ta av sig. Då ljög jag friskt och sa att de minsann haft mindre på sig när jag träffat dem i relaxen, fast då hotade Rebecca med att hon skulle skvallra för min fru.
Frammåt kvällen började vi bli lite slitna. Vi hade ju faktiskt jobbat nästan lika länge som två normala arbetsdagar hemma. Vi gick till restaurangen och sedan tog vi en runda bland alla försäljarna och tittade på kläder och annat. På scenen spelade Honky Tonk Angels igen och nu var det ett fruktansvärt drag. Ett gäng skinheads stod längst fram och dansade som tokiga till musiken. Lite otippat musikval för skinheads tänkte jag, men det visar väl bara att bra musik är bra musik oavsett genre.
Tattooist Of The Year vanns av Gunnar på Bluebird Tattoo i Västerås. Grattis!
På väg hem till hotellet frågade jag Rebecca om vi skulle sätta oss i baren en stund, men hon hade bråttom upp på rummet eftersom hennes gubbe och dotter kommit under kvällen. Hon berättade också att receptionen naturligtvis gett honom fel nyckelkort när han kom så han hade först gått till mitt rum. ”Så det kan ju vara så att han gjort något bus” sa Rebecca. Eftersom jag känner Magnus tänkte jag att det nog var troligare att han hade gjort något bus än att han inte hade gjort det.
När jag kom upp på rummet började jag leta efter buset, men kunde först inte hitta något. Det mesta såg ut som när jag lämnade rummet. Den enda skillnaden var att en flik av täcket var uppvikt. Det såg ut som att någon ville att man skulle titta däråt istället för på något annat. Så hittade jag buset: sängen var blöt fast i andra änden från det uppvikta täcket. Antagligen hade han hoppats att jag skulle gå till baren, komma in full och inte märka något förrän nästa dag och tro att jag pissat ner mig i sömnen.
Kul, tänkte jag och torkade sängen med en hårblås som lågg i en låda. Sedan gick jag och la mig och funderade på vad jag skulle säga till honom vid frukosten i morgon.
