Ibland är det inte så värst Rock’N'Roll. Jag brukar inte klaga i första taget, men det har varit några tunga dygn nu. Här kommer en sammanfattning av den tunga veckan:
Fredag Min kära hustru kom hem från sitt utlandsjobb sent torsdag kväll förra veckan och själv jobbade jag natt. Fredag morgon tänkte jag få tummen ur och masa mig iväg till gymet innan vi öppnade studion, men några timmar innan jag skulle gå av mitt nattskift började jag må konstigt. Näsan rann, jag började nysa och jag fick en underlig hjärtklappning. Allergi tänkte jag först och brydde mig inte så mycket om det, men det ville inte riktigt gå över så något gym blev det inte.
Jag hade bara en bokning på fredagen eftersom det var Valborgsmässoafton och vi hade tänkt stänga tidigt. Vi hade pratat på klubben om ifall vi skulle åka till Gävle över helgen, till Side By Side MC, som hade fest, men blev inte så, så jag tog på mig en extra natt istället på lördagen eftersom det var kris med vikarier. Vi hade även tänkt åka en gemensam hojtur på Valborg, eventuellt upp till det stora fyrverkeriet i Deje, men så blev det ju inte heller. Efter att ha varit hemma hos en kompis till min fru på fika blev det skitväder. Kallt och regn, så någon hojtur var inte aktuellt längre. En klubb-broder och hans flickvän hälsade på och när de åkte somnade vi framför burken i vanlig ordning.
Lördag Lördag fick jag gå upp tidigt för vi hade månadsmöte på klubben med planering inför festen mm. Vi hann bara bli färdiga med mötet så dundrade ett stort gäng från Wiseguys MC in. De fikade och tyckte vi skulle komma över till dem på kvällen på ett improviserat barhäng. När de åkt åkte större delen av vår klubb ut till Skoghall för att hjälpa till med att lägga ett tak. De som slapp var proppen som skulle åka och titta på en större hoj, en som febrilt mekade för att få ihop sin hoj innan klubbens deadline för att slippa hänga av sig västen, någon som hade ont i ryggen och någon som hade svindel. När taket var färdigt hann jag precis hem för att säga hej till min fru och hämta lite rena kläder innan det var dags att åka till nattjobbet.
Söndag Jag hade inte blivit bättre, men trodde fortfarande att det var någon form av allergi, men under natten till söndagen började jag få lite ont i halsen också. Söndag var jag dödstrött men inte lika trött som min kära hustru som festat hos Wiseguys hela natten. Bortsett från att min syster bjöd på middag blev det inte många knop den dagen.
Måndag Måndag åkte min fru till Örebro på utbildning redan innan jag gick upp. Jag hade tänkt hinna en massa under måndagen men jag kännde mig fortfarande inte helt 100 utan den rann iväg och plötsligt var det dags att åka till kursen som jag och en klubb-broder går varje måndag. När vi kom dit satt det en lapp på dörren att det var inställt. Det var ju typiskt när man har gått och väntat hela dagen. I princip alla kursdeltagarna dök upp och vi stod och tjatade någon timme utanför istället. Sedan fick jag åka till nattjobbet igen.
Tisdag Natt till tisdag brakade det loss ordentligt. Jag mådde sämre och sämre och tvingades väl inse att allergin snarare var influensa. Feber ont i lederna och hela skiten… Det blev ingen trevlig natt och ändå tråkigare blev det ju när jag upptäckte att jag lovat att jag skulle ta en extra natt mellan onsdag och torsdag också. Det hade varit bestämmt länge men på något sätt hade jag väl lyckats förtränga det. Jag hade i alla fall tur när jag kom till studion för min första bokning dök aldrig upp. I vanliga fall är ju sådant fruktansvärt irriterande, men under rådande omständigheter var det bara skönt. Jag hade en orientalisk drake inbokad också men jag fick boka om kunden för jag kände att jag mådde så dåligt att jag aldrig hade kunnat göra ett bra jobb. Jag gjorde så lite som möjligt i studion istället och slösurfade en del på nätet tills det var dags att åka till nattjobbet igen.
Onsdag Natt till onsdag var inte bättre än den tidigare. Det enda positiva var att jag inte hade någon tatueringskund förrän klockan 14, så när jag gick av nattskiftet lade jag mig i personalrummet och sov tills dess. Jag hade ju tänkt att jag skulle gå lite tidigare från studion på onsdagen, åka till klubben och ta hojen till Kalvholmen och kolla speedwayen, men det var ju bara att glömma. Tillbaks till nattjobbet istället.
Torsdag Natt till torsdag började jag faktiskt må om inte bra så i alla fall bättre. Jag hade inget inbokat förrän 16 på studion, och Rebecca skulle vara ledig så hon tyckte att jag skulle försöka boka om kunden och åka hem istället. Det hade jag säkert gjort också om inte min kära hustru åkte till Norge igen på tordagsmorgonen. Då tyckte jag att jag lika väl kunde hålla studion öppen. Min kära hustru åkte ju som sagt och jag (eller hon själv för den delen) vet inte när hon kommer hem nästa gång. Det enda vi vet med säkerhet är att hon kommer senast hem den 21/5 eftersom hon flyger till Tunisien dagen därpå. Vi är ju vana att vara ifrån varandra i perioder, men den här gången kändes ju som att vi knappt hann ses innan vi var ifrån varandra igen. Det är ju inget kul när jag börjar längta efter henne redan innan hon åkt.
Skit den senaste veckan:
Har bara träffat min fru 3 gånger på 10 dygn och vet inte när hon kommer hem härnäst.
Har jobbat 6 nätter på 8 dygn.
Har fått omboka kunder.
Inte åkt hoj på en evighet. När jag har kunnat har det varit skitväder och när det inte varit skitväder har jag inte kunnat
Kursen inställd i måndags.
Ingen tur till Side By Side MC.
Missade Wiseguys barhäng.
Missade speedwayen i onsdags.
Har mått som en bakfull apa.
Bra den senaste veckan:
Har åtminstone träffat min fru 3 gånger på 10 dygn även om jag inte vet när hon kommer hem härnäst.
Trevligt umgänge lördag och söndag (och god mat).
Fick i alla fall göra någon rolig tatuering.
Jag har klarat den här veckan med hjälp av stora mängder Alvedon, Kaffe med honung i och Red Bull. Egentligen skulle jag väl ha legat under en filt hela veckan och sovit bort det, men va fan… Det känns faktiskt lite bättre nu också när jag har gnällt av mig lite. Vi får väl se – imorgon kanske jag är nog frisk att åka hoj.
Nu är det riktig rundgång i bloggvärlden – Kalithea (vars blogg jag brukar läsa) läste mitt inlägg om Hells Angels-medlemmen som JO-anmälde polisen, som ju i sin tur var en kommentar till en artikel i Värmlands Folkblad. Hon skrev sedan ett eget, mycket läsvärt, inlägg på sin blogg om händelsen (och länkade till mig).
Så upptäckte jag hennes artikel och retade upp mig på en av kommentarerna hon fått och då kunde jag ju inte låta bli att själv kommentera kommentaren. Hänger ni med? – nej knappt jag heller. Hur som helst, när ni är färdiga här kan ni med fördel läsa hennes inlägg och kommentarerna hon fått.
Frukost med Rebecca, Magnus och Elvira. Fortfarande inga bacon. Magnus undrade om jag hade sovit gott, så jag sa att det hade jag – så ljög jag om att jag gått ner i baren och druckit sprit med några andra tatuerare tills jag blev drängfull och sedan vaknat nerpissad. Magnus skrattade bara och sa att det trodde han nog inte. Faktum var att han hade tänkt busa på mitt rum men allt krånglade till sig så han hann helt enkelt inte. När han och Elvira kommit upp på mitt rum igår och förstått att de fått fel nyckelkort var inte Elvira ett dugg sugen på att gå ner till receptionen för att byta. Hon ville stanna på rummet och se på TV. Inget tjat hjälpte (hon kan vara ganska bestämd för att vara så liten) så Magnus sa åt henne att hon kunde vänta på rummet, men hon fick inte öppna dörren för någon, vad den än sa, och det lovade hon. Sedan sprang han ner och förklarade att han fått fel kort och de programmerade om kortet till rätt rum. När han kom upp till mitt rum igen fungerade ju inte kortet längre och Elvira vägrade öppna åt honom vad han än sa, för det hade hon ju lovat. Efter mycket krånglande lyckades han faktiskt få upp dörren ändå (han visade mig knepet efter frukosten) så det visade sig att med rätta knycken behöver man inte rätt nyckelkort. När han hade fått upp dörren hade Elvira varit lite bekymrad för hon ”trodde” att hon spillt ut sitt mineralvatten i sängen. Magnus hade kännt på sängen runt där hon suttit men inte kännt något, men när jag sedan sa att det varit blött visste han ju direkt vad det var.
Sedan var det utcheckning och iväg till mässan för en sista ansträngning. Jag tatuerade bland annat en boxhandske som höll en viol på armen på en tjej. Det skulle symbolisera hennes föräldrar – hennes pappa hade varit boxare när han levde och hennes mamma hette Viola.
Burlesquetjejjerna hann köra två shower till varvat med tatueringstävlingar innan det blev stängningsdags. Vi tog en sista tur bland försäljarna innan vi rev vårt bås, packade in alla grejjer i bilen och gav oss av mot Värmland igen efter ännu en avklarad mässa i Norrköping.
Om inte jag minns helt fel är det fjärde gången vi är med på Svenska Tatueringsmässan (2006, 2008, 2009 och 2010). Dessutom har vi varit på några möten med Sveriges Registrerade Tatuerare och på branschträffen Studio Fusion Party, och varje gång har vi bott på samma ställe. Grand Hotell börjar kännas lite som ”hemma när vi är i Norrköping”. Men i år blev jag faktiskt besviken – det fanns inga bacon på frukostbufféen! Rebecca skrattade som vanligt åt mina ”störningar”, men jag tyckte det var på gränsen till katastrof.
På vägen mellan hotellet och mässan stannade vi på ÖB och jag sprang in för att köpa plastmuggar. Där höll jag på att fastna, för dom hade precis allt där inne. Hur fräcka grejjer som helst, men jag hade ju lite bråttom så jag fick rycka åt mig plastmuggar, blyertspennor och så hittade jag sådana där sprayflaskor i aluminium som vi använder. Vi har köpt våra på mässor i Stavanger och Toulouse, och av någon supplyer här hemma och de brukar kosta dryga hundralappen men på ÖB i Norrköping kostade de 29 spänn!
Efter att ha hälsat god morgon på våra båsgrannar var det bara att montera ihop maskinerna och köra på igen. DJ Boba drog igång musiken och på scenen började tävlingarna. Efter några timmar skulle det bli burlesqueshow med Swedish Siren och Kandi von Kane, och det kunde ju bli intressant eftersom jag aldrig sett någon sådan. Det blev tjockt med folk framför scenen. Man såg väldigt bra från vårt bås, men jag satt ju och tatuerade, så jag fick nöja mig med att kasta en blick mot scenen då och då, och jag kan väl säga att det var nog inte riktigt min grej. Det skulle kanske kunna jämföras med striptease fast mest tease då, eftersom de inte tog av sig så värst mycket. Publiken verkade dock gilla det och jublade när de fick se en skinka eller ett bröst blottat. Anmärkningsvärt var kanske att det var nog nästan 50% tjejjer som stod längst fram och jublade.
Efter ytterligare tävlingar var det dags för Honky Tonk Angels, och nu började man ju kunna deras låtar lite för jag kom på mig själv med att nynna med medans jag jobbade. Efter någon timme var jag nere i relaxavdelningen på personaltoaletten och när jag kom ut därifrån satt burlesquetjejjerna i en soffgrupp och softade. De hejjade käckt på mig när jag gick förbi. När de sedan gick upp på scenen för sin andra show tyckte Rebecca att de var dåliga på att ta av sig. Då ljög jag friskt och sa att de minsann haft mindre på sig när jag träffat dem i relaxen, fast då hotade Rebecca med att hon skulle skvallra för min fru.
Frammåt kvällen började vi bli lite slitna. Vi hade ju faktiskt jobbat nästan lika länge som två normala arbetsdagar hemma. Vi gick till restaurangen och sedan tog vi en runda bland alla försäljarna och tittade på kläder och annat. På scenen spelade Honky Tonk Angels igen och nu var det ett fruktansvärt drag. Ett gäng skinheads stod längst fram och dansade som tokiga till musiken. Lite otippat musikval för skinheads tänkte jag, men det visar väl bara att bra musik är bra musik oavsett genre.
Tattooist Of The Year vanns av Gunnar på Bluebird Tattoo i Västerås. Grattis!
På väg hem till hotellet frågade jag Rebecca om vi skulle sätta oss i baren en stund, men hon hade bråttom upp på rummet eftersom hennes gubbe och dotter kommit under kvällen. Hon berättade också att receptionen naturligtvis gett honom fel nyckelkort när han kom så han hade först gått till mitt rum. ”Så det kan ju vara så att han gjort något bus” sa Rebecca. Eftersom jag känner Magnus tänkte jag att det nog var troligare att han hade gjort något bus än att han inte hade gjort det.
När jag kom upp på rummet började jag leta efter buset, men kunde först inte hitta något. Det mesta såg ut som när jag lämnade rummet. Den enda skillnaden var att en flik av täcket var uppvikt. Det såg ut som att någon ville att man skulle titta däråt istället för på något annat. Så hittade jag buset: sängen var blöt fast i andra änden från det uppvikta täcket. Antagligen hade han hoppats att jag skulle gå till baren, komma in full och inte märka något förrän nästa dag och tro att jag pissat ner mig i sömnen.
Kul, tänkte jag och torkade sängen med en hårblås som lågg i en låda. Sedan gick jag och la mig och funderade på vad jag skulle säga till honom vid frukosten i morgon.
I dag är det 14 år sedan jag och min kära hustru blev ihop. Det är en lång och krokig väg vi har rest tillsammans. Ibland har asfalten varit full av potthål och ibland har motorn knackat oroväckande och bensinen nästan tagit slut, men vi har bitit ihop och alltid tagit oss till nästa mack. När regnet torkat upp från vägbanan och man glider fram i snabba filen på motorvägen tillsammans med vinden i ryggen och solen i ansiktet igen så känner man att även om man var osäker ibland så var det rätt väg man valde…
Fuck The Winter! Nu är jag trött på den här skiten. Minus 30 grader och insnöade bilar som man får gräva fram för att sedan upptäcka att de inte orkar starta i kylan. Man får vada fram i snö upp till låren och det verkar inte finnas något slut på skiten.
De senaste tre åren har vi packat ihop studion och åkt på tatueringsmässa på varmare breddgrader under vinter eller tidig vår för att få avbrott i eländet. Förra året låg vi på medelhavsstranden i Valencia under värsta värmeböljan och året innan var det Rom som gällde. Där blev det ingen strand men det var i alla fall varmt så lederna tinade upp. I år får vi stanna hemma. Flytten av tatueringsstudion har tagit all tid från att vi stängde innan jul och tills nu och dessutom har det tagit hårt på studions kapital.
Jag är trött på startkablar och snöskyfflar, och jag är så jävla avundsjuk på alla som bor i Californien eller Thailand eller vart fan som helst där det är varmt och skönt och man kan sola, bada och åka motorcykel. Jag vill inte ha mer snö och kyla nu – jag vill ha bara vägar, motorcykelväder och paraplydrinkar!
God Jul och ett riktigt Gott Nytt År önskar jag alla mina läsare/bloggbesökare!
Hoppas ni varit snälla under året så ni får besök av tomten och hans renars MC-klubb!
I morse var det dags igen – jag blev stoppad på väg till tatueringsstudion.
Jag har fått en del reaktioner på att jag har en negativ inställning till poliser här på bloggen. Själv tycker jag inte att jag är mer negativ än nöden kräver, och om jag verkar avogt inställd så hänger det ju ihop med hur jag blir behandlad och bemött av polisen. Jag vill en gång för alla klargöra att jag tycker inte illa om polismakten i stort eller enskilda polismän, men däremot tycker jag innerligt illa om de trakasserier och kränkningar jag personligen och många av mina vänner i bikersvängen ständigt utsätts för. Att ta fast kriminella oavsett om de åker motorcykel eller inte – fine, men att gång på gång begå övergrepp (och i många fall klart olagliga sådana) på oss i motorcykelkulturen är inte OK och alla ärliga, välmenande och rakryggade poliser borde rimligen hålla med mig om detta.
Hursomhelst, i morse var det dags igen. Jag blev invinkad bara några hundra meter ifrån där jag tappade bensintanken i augusti. En av poliserna klev fram och ville se körkortet och så fick jag blåsa. Jag visade körkortet och blåste och polismannen tackade och sa att jag kunde åka. Med andra ord helt vanligt och korrekt beteende från hans sida. Det sjuka var att jag blev förvånad. Inga tramsiga kommentarer om MC-klubbar och inga tykna och misstänksamma blickar – han bara gjorde sitt jobb helt enkelt.
Där ser ni som tycker att jag bara gnäller på polisen hela tiden. Jag kan faktiskt träffa på poliser utan att bli sur och grinig. Det hänger inte bara på min inställning utan även på deras.
2 stycken baracker säljes. Barack (A),30 kvm består av 2 rum, hall, toalett och dusch. Barack (B), 17,5 kvm 1 rum. Båda barackerna är i behov av färg. Barack (B) har en liten fuktskada i taket.
Barack (A) 19 900 :-
Barack (B) 9 900 :-
Eventuellt billigare vid snabb affär eller vid köp av båda.
I dag är det 14 år sedan jag och min kära hustru blev ihop. Det är en lång och krokig väg vi har rest tillsammans. Ibland har asfalten varit full av potthål och ibland har motorn knackat oroväckande och bensinen nästan tagit slut, men vi har bitit ihop och alltid tagit oss till nästa mack. När regnet torkat upp från vägbanan och man glider fram i snabba filen på motorvägen tillsammans med vinden i ryggen och solen i ansiktet igen så känner man att även om man var osäker ibland så var det rätt väg man valde…
