I dag var jag ledig för första gången på länge och hade tänkt sova ut ordentligt, och försöka att bli frisk från den här dryga förkylningen någongång, men det blir ju sällan som man tänkt sig. Jag blev väckt av ett SMS från min kära hustru som satt på Gardermoen och väntade på att flyget till Tromsö skulle gå. Jag svarade på det och somnade om, men hann bara slå igen ögonen så började telefonen ringa istället. Det kändes som att det var lika bra att ge upp och kliva upp ur sängen. Det var ganska kallt ute, men strålande solsken och när jag tittade på klockan såg jag att om jag hoppade över dusch och frukost skulle jag hinna ner till Jet-macken i Karlstad innan de av mina klubb-bröder som hade tänkt sig till Stockholm skulle komma iväg.
De hade gjort upp om att träffas där klockan 10 och sedan möta upp lite folk från United MC i Karlskoga för att åka tillsammans med dem till Lostboys MC’s fest i Solvalla. De hade frågat flera gånger om inte jag skulle följa med och sista gången sa de att ”du vet ju när vi åker och vartifrån så om du ångrar dig är det ju bara att dyka upp där”. Jag tänkte att det kunde vara ett kul bus att faktiskt dyka upp och ta följe med dom en bit i alla fall. Ner till klubben och ut med hojjen och så iväg. Jag var ju fortfarande inte helt frisk, men precis som igår blåste det bort när jag fick lite fart under vingarna.
När jag dundrade in på macken höll de andra precis på att sätta på sig hjälmarna. ”Jasså du ändrade dig i alla fall?” fick jag höra och de lät inte ens förvånade. Jag sa som det var, att jag inte tänkte åka med hela vägen, men att solen ju sken och jag inte hade kunnat motstå att ta en tur med världens bästa mc-klubb.
Vi gav oss iväg mot Karlskoga, en etapp på lite drygt 65 kilometer. För en gångs skull låg jag sist. A-zon’s nya avgasrör hade ett väldigt speciellt ljud, och tillsammans med Mickes dubbelpipor (från nytrimmad motor) och mitt 2-1 system blev det nästan som en körsång där helheten blir mångdubbelt mot summan av varje del. Vi höll ganska hög hastighet och låg i tät formation och ljudet blev nästan meditativt när ljudvågorna gjorde att hela kroppen vibrerade. I och för sig kan jag tänka mig att övriga trafikanter tyckte det lät mer som ett lågt flygande flygplan, men smaken är ju som bekant olika.
I Karlskoga stod Hucke och Håkan från United MC och väntade och vi stannade och värmde oss lite med kaffe och korv, och inspekterade Huckes nya hoj, innan alla dom andra drog iväg mot Stockholm och jag stod ensam kvar. Lite sugen blev jag allt på att hänga på, men jag hade annat att sysselsätta mig med, så det fick bli en annan gång. Istället åkte jag ut mot Rökås där Uniteds klubbkåk ligger, förbi Gelleråsens motorstadion och väg 237 till Storfors. Där vek jag av norrut till Filipstad och ner igen längs 63:an förbi Molkom (där ”bröllopsfotografen” kom från) och så vek jag av till Forshaga och hälsade på mina föräldrar. Det blev ytterligare c:a 11 mil och det kändes ganska bra när jag summerade dagen.
Andra bloggar om: lostboys mc, united mc, motorcykelklubb, mc, väldens bästa mc-klubb
Inkommande söktermer:
- Hucke United MC (1)
