I morse var det dags igen – jag blev stoppad på väg till tatueringsstudion.
Jag har fått en del reaktioner på att jag har en negativ inställning till poliser här på bloggen. Själv tycker jag inte att jag är mer negativ än nöden kräver, och om jag verkar avogt inställd så hänger det ju ihop med hur jag blir behandlad och bemött av polisen. Jag vill en gång för alla klargöra att jag tycker inte illa om polismakten i stort eller enskilda polismän, men däremot tycker jag innerligt illa om de trakasserier och kränkningar jag personligen och många av mina vänner i bikersvängen ständigt utsätts för. Att ta fast kriminella oavsett om de åker motorcykel eller inte – fine, men att gång på gång begå övergrepp (och i många fall klart olagliga sådana) på oss i motorcykelkulturen är inte OK och alla ärliga, välmenande och rakryggade poliser borde rimligen hålla med mig om detta.
Hursomhelst, i morse var det dags igen. Jag blev invinkad bara några hundra meter ifrån där jag tappade bensintanken i augusti. En av poliserna klev fram och ville se körkortet och så fick jag blåsa. Jag visade körkortet och blåste och polismannen tackade och sa att jag kunde åka. Med andra ord helt vanligt och korrekt beteende från hans sida. Det sjuka var att jag blev förvånad. Inga tramsiga kommentarer om MC-klubbar och inga tykna och misstänksamma blickar – han bara gjorde sitt jobb helt enkelt.
Där ser ni som tycker att jag bara gnäller på polisen hela tiden. Jag kan faktiskt träffa på poliser utan att bli sur och grinig. Det hänger inte bara på min inställning utan även på deras.
Intressant Twingly Knuff Andra bloggar om: Polis, polistrakasserier, MC-klubbar
Jag fattar inte heller hur folk kan gå till hemmatatuerare, för det mesta blir det...
