I dag måste tokstollarna ha frigång. Att bilisterna beter sig underligt i trafiken har jag för länge sedan slutat att förvånas över. Det tar jag som självklart – men motorcyklister… Jag var som vanligt och hämtade hojen på klubben på morgonen på väg till tatueringsstudion. Det var en hel del trafik så jag hamnade i en kö så fort jag kom ut på stora vägen och när det blev dubbelfil gav jag naturligtvis gas för att komma om så många som möjligt. Efter ett tag kom jag ikapp en mindre japshoj (750? 900? Jag vet inte, men den såg i alla fall ut att vara mindre än en 1000-kubikare) som tydligen inte tålde att bli omkörd, för när vi låg jämsides började han köra fortare och fortare. Till slut låg vi på 160 km/h och han låg på tanken för att minska luftmotståndet. Ärligt talat såg det förbannat löjligt ut och jag undrade vad han egentligen sysslade med. Med mina kubik kan jag utan problem ligga och marscha i den hastigheten medan han tydligen hade full gas och körde så fort han kunde.
Jag ville egentligen inte köra så mycket fortare eftersom jag hade tagit ”kronans” öppna potthjälm och bara hade en luvtröja och vanliga brallor – han hade integralhjälm och en sådan där ”matchande” skinnoverall, men när omkörningsfilen började ta slut fick jag rappa till lite extra på gasen och då blev han frånåkt trots allt.

En stund senare fastnade jag bakom en långtradare som låg på omkörning på motorvägen och se då kommer han i full fart liggandes på tanken igen. Detta upprepades ytterligare en gång, men sedan såg jag honom inte mer. Kanske varvade han sönder sin motor.

Stolle nummer två kom jag ifatt där motorvägen tar slut aldeles utanför stan. En större japshoj den här gången med sidovagn. Han låg i 60. På 100-väg! Det är 40 kilometer under hastighetsgränsen och eftersom trafiken i övrigt ofta ligger på 140 innebär det att han låg uppemot 80 kilometer långsammare än de som kommer bakom. Han var så bred, och låg precis mitt i filen så det fanns inte en chans för mig att komma om honom utan jag fick snällt lägga mig i 60 bakom honom. Det kändes inte särskilt bra när jag fick se en BMW i backspegeln som närmade sig i raketfart. Om han inte fattar hur sakta vi kör blir det inget kvar varken av mig eller sidvagnshojen tänkte jag och slog på varningsblinken, och tände bromslampan. BMWn bromsade så han krängde men han fick i alla fall ner farten innan han körde in i oss och snart hade vi en lång kö av bilar bakom oss. Sidvagnspiloten hade tittat konstigt på mig i backspegeln när jag satte på varningsblinkersen och tydligen hade han semester för han fortsatte i samma makliga tempo och satt och vred huvudet och tittade uppåt och åt alla håll som om han aldrig sett naturen förut. Kanske var han fågelskådare. Jag vet inte.

Mätarställning: 041197