maj « 2007 « p-151515.com

Arkiv för maj, 2007

Superrally 2007 Dag 5 Ryggskott & Racerkörning

söndag, 27 maj, 2007

En del har bil och villa…

Festen är över…

Folk lämnade kvar allt möjligt…

Vi ses i Danmark

Lis läser kartan

Måndag morgon – festen är över. Natten var fruktansvärt kall och både jag och min fru hade vaknat flera gånger för att vi
frös. Dessutom hade vi fått punktering på luftmadrassen så vi låg direkt på marken, vilket naturligtvis inte gjorde saken bättre. Till råga på allt hade jag
åkt på ryggskott. Jag hade så fruktansvärt ont så jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Jag kunde inte resa mig själv utan våra vänner från Norrtälje
fick resa upp mig. Jag funderade på hur i helvete vi skulle ta oss hem, för jag kunde aldrig tänka mig att jag skulle klara att köra hojen hela vägen till
Kiel.

Ja, ja, det fick vänta till efter frukosten. Jag hade allvarliga problem med att gå när vi gick in på festområdet en sista gång. Det såg otroligt tomt och övergivet ut i jämförelse med kvällen innan. Städpersonalen var i full gång och olika arbetslag höll på att riva scener, barer och restauranger.
Vi hämtade våra frukostpåsar, men eftersom de redan höll på att lasta stolar och bord på lastbilsflak så gick vi tillbaks till campen och drog igång spritköket.
Det kom en liten duggskur så vi satte oss under ett träd och åt våra sista superrallyfrallor för den här gången.

Campingen började tömmas även om det stod en del hojjar kvar här och där. Något som stod kvar var annars övergivna tält, campingstolar och dyligt. Lokalbefolkningen började gå runt med skottkärror och samla
på sig ”bra att ha-saker” som folk lämnat kvar.

Så var det väl dags att packa ihop sig. Det var ju ingen barnlek för mig men med hjälp av min fru, Kippe och Lasslo så fick jag väl allt nerpackat och fastspännt på hojen. Ärligt talat så tvivlade jag fortfarande på att jag skulle kunna köra, men jag ville inte säga något till min fru så jag försökte bita ihop och hålla skenet uppe.

Till slut fanns det ingen återvändo längre. Jag behövde hjälp för att komma upp på hojen men som tur var satt jag ganska bra bara jag kom upp i sadeln. Så lämnade vi området och gav oss ut på motorvägen.
Kippe och Lasslo la sig först och efter några mil skildes våra vägar när de fortsatte mot Amsterdam medan jag och min fru tog av mot Arnhem (där ett stort och avgörande slag tog plats under kriget) för att fortsätta södeut mot Venlo där kusin Tanja bor med sin familj. Det sista vi såg av 99:orna för den här gången var deras stora halsdukar som böljade i vinden bakom dem.

Om man ska sammanfatta superrallyt 2007 kan man väl börja med årets färg: mattsvart! Jag har aldrig sett så många mattsvarta harleys och då kan jag ju även säga att jag aldrig sett så många motivlackade hojar heller.
14.000 betalande hörde jag (om det var hojjar eller personer de räknat vet jag inte – många hade ju passagerare med sig) och det är 6.000 fler än i Norge förra året. Duscharna och toaletterna får högsta betyg. Polisen får också högsta betyg. De gick runt två och två eller cyklade runt på området.
De uppträdde på inget vis provocerande och höll inte på och tjafsade med folk. Jag såg några av dom äta glass och beundra radikala chopprar på utställningen – precis som alla andra. Svenska polisen kunde gott lära sig ett och annat av sina holländska kollegor
så kanske de slutade med Gestapofasonerna de visade prov på på Ljungbyhed och High Chapparall! Jag tyckte det var ett super rally och det vi såg av Holland var också trevligt så jag åker gärna tillbaks. Om jag mår bättre i ryggen.

Jag hade försökt ringa kusin Tanja under helgen utan att komma fram. Tillslut kom jag på att jag var tvungen att manuellt ändra operatörsinställningarna på telefonen och då gick äntligen signalerna fram. Och så fick jag svar av en svarare som sa att numret inte fanns. Nu började jag få lite panik. Ryggen blev bara värre och värre och telefonbatteriet började ta slut.
Det löste sig tillslut genom att jag ringde min syster hemma i Forshaga och bad henne ta reda på rätt nummer och ringa tillbaks. Det gjorde hon och det visade sig att jag tappat bort en siffra. Sedan var allt bra igen. Tanja och Sebastiaan kom och mötte oss utanför Venlo och guidade oss genom stadskärnan hem till deras hus.

Det var riktigt skönt att komma dit. Nästan som hemma. Vi lånade jacuzzin som gjorde underverk för min rygg. Tanja letade också fram någon sorts värktabletter som var så bra att jag tvivlar på att de är lagliga i sverige. Sedan hade vi en väldigt trevlig eftermiddag och kväll i Venlo.

Sebastian och Tanja
Sebastiaan och Tanja

Andra bloggar om: Super Rally, Bussloo, Venlo, Ryggskott

Inkommande söktermer:

superrally 2007 (2)

Don't stay pink, Get some Ink! - Kingsroad Tattoo & Piercing

Postat i Bikerliv | Inga kommentarer »

Superrally 2007 Dag 4 Fortfarande Full & Go i Bussloo

lördag, 26 maj, 2007

Regn eller tät dagg?

Sjötomter

Längst bort på campen bodde HA

Banderollen vid utfarten

Snöleopard-lack

Marknadstime igen!

SPS – Special Parts Supplies

Affischering förbjuden?

En tysk värmlänning

Kippe uppdaterar sin mobilblogg

När vi vaknade på söndag morgon regnade det. Det var ju inget i jämförelse med det tyska regnet utan det här var mer ett stilla duggregn. Jag och min underbara fru tog en promenad fram och tillbaks genom camping 1 (vi bodde på camping 2) innan vi gick bort till frukosten. Positivhalarn var igång igen och vevade för fullt. Vi träffade Kippe och Lasslo som gått genom camping 1 redan på fredagen innan vi kom. Efter frukosten tänkte vi att vi lika gärna kunde avverka camping 3 och 4 också.

Camping 3 visade sig ha det finaste läget av alla fyra. Den var avlång och låg mellan vägen och sjön och en del uffa bikers var i vattnet och badade när vi gick förbi trots regnet. Här skulle man ha slagit upp sina tält om man vetat hur det såg ut innan. Då hade man ju fått sjötomt och
egen strand, men det kändes inte speciellt nödvändigt att flytta tält och hojjar på söndagen – vi bor ju bra på vår camp också. Längst bort på camping 3 stod ett hus och två jättetält. Där bodde Hells Angels MC, Black Sheep MC och Rogues MC. Under tiden vi gått hade Stolling Rones accompanjerat vår promenad och som av en händelse drog dom igång just Sympathy For The Devil när vi kom dit och det var nog fler än jag som osökt kom att tänka på konserten på Altamont Raceway i december 1969 – som vissa menar var slutet på "the summer of love"

Vi korsade vägen vid utfarten från Superrallyområdet och fortsatte in på camping nr 4.
Där hittade vi ett stort tält tillhörande en malmöklubb, Razorback MC. Timman där hemma köpte sin v-rod av en av dom och igår kväll när vi var fulla och glada sprang vi på en av dem (lika full och glad som oss) som bjöd bort oss till deras camp. I dag såg jag inte till han som bjudit dit oss och de som var där verkade väldigt griniga och irriterade. De höll på med en hoj där det tydligen var något fel som var trasigt och det blir man ju aldrig glad av, så istället för att störa gick vi vidare.

Det blev marknaden igen istället. Kippe hittade en gubbe i en husvagn som broderade på lite av varje, så han lämnade naturligtvis in sin keps för att få ”Pappa betalar” broderat bak på den. Annars fanns det allehanda märken att sätta på västen om man inte var med i en klubb. Då kunde man köpa en stor båge med ”Free rider” och en med valfritt land och sedan såg det ut som om man var med i en riktig klubb på långt håll.

Vi träffade på Ziggy, den tyske värmlänningen och han beklagade sig för Gadden hade tydligen bestämt sig för att han fått nog på morgonen och packat och åkt hem. ”Man kan aldrig lita på Gadden” sa Ziggy med sin tyska brytning, ”Vi skulle ju festa med mina kompisar i München, va, men Gadden har smitit”.

Min underbara fru ville höra Bruceband och det hann vi också med innan vi gick tillbaks till tälten och började brassa mat. Det blev pasta idag. Kippe passade på att uppdatera sin mobilblogg och jag fick låna hans fruktansvärt futuristiska solcellsdrivna mobiltelefonladdare. Vi var inte säkra på om det skulle vara ljust nog men se då tittade solen fram igen.

Efter maten började festen igen. Det gäller ju att suga ut det sista av karamellen innan det tar slut. Många for under dagen och det började tunna ut lite mellan tälten på campingen, men inne på festområdet märktes ingen skillnad. Vi bänkade oss vid vårt stambord och träffade en del trevligt folk. Bland annat en holländare som var imponerad av att det fanns så många mc-klubbar i sverige. Han berättade att det fanns inte så många i holland och det berodde nog på det märkliga systemet de infört för hur man skall göra när man bildar en klubb. De har tydligen någon slags hollandsmodell. När man skall bilda en klubb får man lämna in ett förslag på hur ryggmärket ska se ut till Black Sheep MC. De avgör sedan om det är ok eller inte, men sedan får man betala en avgift varje månad till dom för att få ha märket, och den avgiften är ganska dyr, enligt honom. Jag frågade hur mycket det rörde sig om och då menade han på att det beror på hur stor klubben är. Då trodde ju jag att det blev billigare om man var många eftersom man kunde dela upp det på fler medlemmar, men han menade på att avgiften i sig blev lägre om man var en stor klubb och var man tillräckligt stor – typ större än Black Sheep MC så blev det gratis för då kunde man ju ändå vägra betala. Jag tycker det verkar snurrigt, men det kan ju också vara så att han egentligen fått allt om bakfoten och inte alls visste hur det gick till. Han var ju inte själv med i någon klubb.

När jag kom tillbaks efter att ha hämtat mera öl passerade jag några killar från Gremium MC. De började diskutera mitt ryggmärke sinnsemellan och eftersom jag inte kan tyska fick min fru översätta. En av dem hade förvånat frågat de andra vad Out Of Order MC Carlstad var och en av de andra svarade att ”han kanske jobbar på köpcentret”. Tydligen är det så att det finns en liten stad som heter Carlstadt i tyskland med ett stort köpcenter. Detta tyckte ju den förste var hysteriskt roligt men den tredje av dom hade tydligen koll på både det ena och det andra för han förklarade för de andra att vi var en svensk klubb.

På stranden var det yxkastning som gällde och en av de tre scenerna hade slagit igen. Men folk höll fortfarande ställningarna och det var helt klart fler än oss som ville suga ut det sista av tillställningen. Några tyskar som var extremt överförfriskade började plötsligt samla ihop skräp och pinnar i en hög och en av dem satte fyr på alltihop. Det hade väl inte spelat så stor roll om de gjort det på stranden men nu var det på gräsmattan mitt bland allt folk så det var ju inte allt för finurligt. Efter en stund hittade de väl inte mer brännbart material så efter att ha tömt ett par soptunnor över elden släpade de upp ett av borden i brasan, men då kom några arrangörer springande med brandsläckare. Tysken som tänt på stod först och filmade när de släckte men sedan blev han helt plötsligt Bror Duktig och började hjälpa till. Och inte nog med det… När de släckt elden sprang han runt med ”brandmännen” och hjälpte till att leta efter den som tände på! Vilket pyromanbeteende! ”Tur att vi inte ska bo i samma tält som honom” tyckte min fru.

När vi så småningom skulle gå tillbaks till tälten så passerade vi karusellen som Kippe och Lasslo åkt på fredagsnatten och där var det folksamling. Det visade sig vara två stollar som skulle åka nakna. Jag såg på Superrallyts hemsida sedan att det var tydligen ett populärt nöje både bland killar och tjejjer att åka karusell nakna när det började mörkna.

Sista natten smyger sig på