Superrally 2007: Dag 3 - Full & Go i Bussloo!
|
Positivt uppvaknande
|
|
Mn får inte vara negativ när man vevar
|
|
De lokala barnen hade också MC-träff
|
|
Market Street
|
|
Wall of Death & portabla öltappar
|
|
Feed me!
|
 
|
Alien / Kocken
|
|
Sova middag
|
|
Glassbilen
|
|
Kiss?
|
 
|
Lis & Kippe / Lis & Lasslo
|
|
Stahlzeit
|
|
Sill i bröd
|
Lördag 25 maj 2007:
Vi vaknade utsövda efter vår första natt i Holland. Vädret var fint, men tyvärr hade det regnat under natten och vi hade
naturligtvis hängt våra blöta jeans på tork på motorcykeln. De var nästan torra när vi la oss men det var de definitivt inte nu. Ja, ja det spelade inte
så stor roll för det var ju ändå kortbyxväder. Jag gick till frukostserveringen och hämtade frukost åt mig och min morgontrötta hustru och drog sedan igång
trangiaköket. Kaffe kan man ju aldrig få för mycket av. Under tiden frukosten serverades inne på festområdet stod det en grabb och vevade ett megastort
positiv. Det var ett gammalt traditionellt holländskt gatupositiv och ganska exotiskt för de flesta "utlänningar".
När Lis vaknat till liv och fått i sig lite frukost tog vi en sväng in på festområdet igen. Och där sprang vi på Tropp igen. Han beklagade sig över
hur kommersiellt allt hade blivit. Superrallyt var bättre förr, tyckte han. Min underbara hustru undrade försynt vad han hade väntat sig - vill man inte
ha det kommersiellt får man väl åka på träff hos någon liten klubb i skogen hemma i Sverige. Vi träffade också en herre som kom fram och presenterade sig
som Hamburg-Sven. Han hade bott i Sverige i flera år så han tyckte att det var roligt att prata med svenskar. Han undrade också om vi sett till
Hönet's-xter MC, som skulle vara någonstans på träffen. Medan vi pratade med Hamburg-Sven såg jag ett välkännt ryggmärke i folkmassan, nämligen Bigstreet Choppers
från Kil. Jag vet inte vem det var eller hur många av dem som var här för ryggen jag sett försvann åt andra hållet och sedan såg jag inte till det mer.
Nästa kändis jag träffade var Petter och hans gäng från Hönet's-xter MC. De tyckte också att det hade blivit kommersiellt (det måste ha varit dagens inne-åsikt)
och de hade letat efter Hamburg-Sven i två dar.
Själva Superrallyområdet bestod av festområdet och fyra
stora campingområden runtom (Vi bodde på camping nr 2). På festområdet var det tre stora scener med band och om man ställde sig i mitten med lika långt
avstånd till alla tre scenerna så hörde man allihop samtidigt och det lät ju lite speciellt. En av scenerna var en "tribute scen" med bara kopieband.
Det var där Greenish Day hade spelat igår. Andra tributeband var Action In DC (AC/DC), The Unforgiven (Metallica), CCR Revival (CCR), Kiss Foreverband
(Kiss), Stahlzeit (Rammstein), Big Ones (Aerosmith), Stolling Rones (Rolling Stones), The Bruceband (Bruce Springsteen), The Bootleg Doors (The Doors),
Red Hot Chili Bastards (Red Hot Chili Peppers) och Physical Graffiti (Led Zeppelin). De flesta lät så nära originalen så man lätt kunnat ta fel om man
inte visste att det var kopior. De flesta av dem såg dessutom ut som originalen så man kan ju säga att här hade man chansen att se några av världens
största band (både levande och döda) utan att behöva gå speciellt många meter från baren.
Ville man inte höra kopior fanns det ju två scener till att välja på. Där serverades det ju som igår keltisk folkmusik av Rapalje och allt från Jazz
till Blues, Rock'n'Roll, Rockabilly, Zydeco, garagerock och till och med ett tjejpunkband. Dessutom gick ett akustiskt band som spelade country och
bluegrass omkring på området. Rätt som det var dök de upp på campingen och började spela bland tälten där folk satt och slappade i solen. Det fanns också
ett gäng tjejjer so trummade på allt från bilar till oljefat en av dagarna.
Sedan fanns det en rodeotjur om man kände för att bli avkastad, en karikatyrtecknare, en uppvisning av rovfåglar, och en märklig hästshov där två tjejjer
som såg ut som om de kom ur Mad Max filmerna hade "byggt om" sina hästar till motorcyklar. Man kunde brottas med nästan nakna damer i oljebad eller så
kunde man få sin motorcykel tvättad också av nästan nakna damer. Det fanns globe of death, altså en rund nätbur där två totalt galna typer körde runt på
crossmotorcyklar samtidigt åt olika håll. Det sjukaste jag såg dem göra var att lägga sig mittemot varandra, hänga gasen och hålla varandra i händerna över
huvudet. Det fanns också bank, sjukhus, en massa matställen, kringående ölserveringar och en marknad, Henny Kroeze & CO:s Wall of Death och en akrobatgrupp
på styltor utklädda till aliens.
Vi gick en tur på marknaden för att se om vi kunde hitta något kul. Där fanns knallar från hela världen, flera av dem svenska. Man kunde köpa allt från Harleys
och gamla hotrods till babykläder. Det mesta var dock bikerrelaterat. Efter marknadsbesöket löste vi biljett till Wall of Death. Det var riktigt kul och
imponerande att se dem köra gammla Indians från 1920-talet rakt uppåt väggarna. De gjorde konster också när de körde på väggen, som att sitta på styret osv.
Hennys son Kenny körde moped och gocart på väggen också. och efter ett tag råkade han ut för en olycka som såg riktigt ruskig ut. Han kom för högt upp
på väggen och gocartens översta framhjul fastnade i ett fäste till vajern som löpte längs kanten till tunnan. Det tog naturligtvis tvärstopp och en kort
stund blev han hängande högst upp på väggen innan gocarten släppte och föll i golvet. Kenny satt kvar i carten och när den slog i golvet föll han ur och
hamnade på rygg och rumpa. Publiken blev knäpptyst och de andra förarna skrek och rusade fram till honom, men som tur var var han OK. Gocartens hjulupphängning
verkade vara skrotad men Kenny reste sig snabbt. Fast jag kan tänka mig att han kommer att ha jävligt ont i röven de närmaste dagarna.
Dagens lunch blev gulash soppa. Och efter måltiden ville min trötta hustru sova middag. De andra skulle åka in till Apeldoorn och leka turister så eftersom
jag blev själv en stund gick jag och anmälde mig till oljebrottningen. Nej då jag bara skojjade, men däremot tog jag en tur till marknaden igen och handlade
lite bling bling.
När jag kom tillbaks till campen hade Lars och Eva ommit tillbaks men inte Kippe och Lasslo. Jag satt och tjatade en stund med skåningarna och så kom
även Norteljingarna tillbaks. Efter ytterligare dryftande av världsproblemen, och efter att Kippe uppdaterat sin mobilblogg, så vaknade min fru och var
återigen redo för kvällens och eftermiddagens aktiviteter. I samma veva kom även glassbilen så vi försökte beställa efterrätt. Märkligt var att när jag
beställde vissa smaker så fick jag höra att de var slut men när Eva en stund senare också handlat glass kom hon med just de smaker jag inte fått för att de var slut.
Efter glassen var festen på igen. Vi begav oss till festområdet och tog en öl i väntan på...Kiss. Det var riktigt kul, och precis som i går glömde man lätt
att det inte var på riktigt. Vi fick tag på ett bord där vi såg tributescenen men samtidigt var mitt i smeten. Barer och matställen innom räckhåll och alla
som gick mellan scenerna och beachen passerade oss.
När det blev min tur att köpa öl tyckte jag att kön var för lång så jag gick bort till baren inne i tributescenens tält. Det var ett fasligt oväsen
på scenen, och en kille i läderkalsonger och mycket sminkstod och utstötte gutturala ljud. Så kom en dam, också hon i minimala läderunderkläder fram och
hällde en karaff mjölk över killen. "De är inte kloka de där Rammsteinkopiorna" tänkte jag. En halvtimme senare blev det riktigt stökigt på scenen och det
visade sig att Stahlzeit kom på och började spela - skithäftigt dessutom. Det där med mjölken som jag trodde var Stahlzeit var tydligen en prisbelönt och
omtalad erotikshow. Man får väl hoppas att det blev mer erotiskt än så. Jag är väl tveksam till att jag skulle gå igång på att min underbara hustru hällde
mjölk över mig.
Så småningom frampå småtimmarna blev det dags att börja tänka på sovsäcken igen. Men först behövde vi ha något i magarna. Vi kollade in utbudet och hittade
märkliga maträtter som sill i bröd! Har inte korven uppfunnits i Holland ännu? Det fick bli Gyros istället. På vägen ut från festområdet krockade vi med
Gadden från årjäng. Han såg lite sliten ut och när jag frågade hur det var började han beklaga sig. Först hade han och Ziggy åkt ner till Scandinavian Bikemeet
i Roskilde och festat järnet i fyra dagar, sedan hade de festat sig igenom Tyskland med kompisar till Ziggy och efter Superrallyt skulle de till München
för att festa med ännu fler av Ziggys kompisar. "Ziggys kompisar är jättetrevliga, men de super ju HELA tiden" klagade Gadden - "Jag orkar snart inte mer".
Ja ja så kan det vara. Stackars Gadden, men livet är hårt för dom hårda.
Min underbara hustru med Gadden i Hillbillies
